Störst av allt är kärleken 

Vi blir ibland så upptagna av allt viktigt, att vi glömmer det viktigaste:

Att älska och att bli älskad.

Mästaren svarar på frågan om det förnämsta budet. ”Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.” och ”Du skall älska din nästa såsom dig själv”.

Men hur lätt är det att älska sig själv och att känna sig älskvärd. Samhället värderar oss utifrån hur vi ser ut och efter vad vi kan prestera. Och kyrkan värderar oss efter hur vi tar till oss deras läror och regler. Men hur värderar vi oss själva och vad hos oss är det som vi ska älska för att vi ska kunna älska vår nästa?

Kärleken älskar ju inte för sin egen skull, utan för dens skull som den riktar sig mot. Kärleken ger inte för att få utan för att den vill ge. Kärleken älskar för den är kärlek och kan bara älska.

Vem är då värd att bli älskad och varför? Har ett känt konstverk sitt värde utifrån att det är felfritt eller utifrån vem konstnären är? Det är ju skavankerna som ger konstverket dess karaktär och som visar dess äkthet. Och vad har konstverket själv bidragit med, för att bli så värdefullt?

När du vet vem som har gjort dig och varför. Då känner du ditt rätta värde. Då kan du älska dig själv och tillåta dig att bli älskad, för den du är… Och man kan bara ge, det man har…