Hur stor är chansen till positiv förändring, när det är de som presenterar lösningarna som är problemet?

Inget nytt sker under solen, säger Predikaren. Förutom att idag kallar de sig inte bara för präster utan för pastorer också.

”Hör Herrens ord, I Israels barn. Ty Herren har sak med landets inbyggare, eftersom ingen sanning och ingen kärlek och ingen Guds kunskap finnes i landet.

Man svär och ljuger, man mördar och stjäl och begår äktenskapsbrott; man far fram på våldsverkares vis, och blodsdåd följer på blodsdåd.

Därför ligger landet sörjande, och allt som lever där försmäktar, både djuren på marken och fåglarna under himmelen; själva fiskarna i havet förgås.

Dock bör man icke så mycket gå till rätta med någon annan eller förebrå honom eller förebrå ditt folk, som man bör gå till rätta med prästen.” (Hos.4:1-4)

Det är de människor som leder Guds folk, som leder dem vilse. Den som till exempel säger ”min pastor” och syftar på någon annan än Jesus Kristus, han lever i villfarelse.

Pastor är det latinska ordet för herde, så när någon säger ”min pastor” så betyder det ”min herde”.

David säger: ”Herren är min herde, mig ska intet fattas…”. Jag har träffat många ”kristna” som säger att någon människa är deras herde och då är det precis så som Djävulen vill att det ska vara… Att de troende ska hålla sig till ledare läror och samfund, istället för till Kristus.

Jesus säger: ”Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig, såsom Fadern känner mig och såsom jag känner Fadern; och jag ger mitt liv för fåren.”

”Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig. Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig någonsin förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand. Min Fader, som har givit mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand” (Joh.10:14-15,27-29)

Det har skett en lojalitetsförskjutning bland de kristna, där Kristus och vad han vill, har fått en underordnad betydelse. Det är inte längre Jesus Kristus som är huvudet för församlingarna utan Pastorer och doktriner.

Herren Gud säger: ”Du skall inga andra Gudar hava jämte mig” och det innebär att Herren Jesus Kristus ska ha en särställning där han och endast han är den man följer och lyder.

Petrus och de andra apostlarna sa inför stora rådet: ”Man måste lyda Gud mer än människor.” (Apg.5:29)

Jesus säger: ”Men I skolen icke låta kalla eder ’rabbi’, ty en är er Mästare, och I ären alla bröder. Ej heller skolen I kalla någon på jorden eder ’fader’, ty en är eder Fader, han som är i himmelen. Ej heller skolen I låta kalla eder ’läromästare’, ty en är er läromästare, Kristus.” (Matt.23:8-10)

I församlingar med ”auktoritärt ledarskap” har Pastorn fått en framträdande och bestämmande roll, där det han säger är lag. I många trosförsamlingar undervisas det att man ska följa och lyda sin Pastor, även om det han säger inte stämmer överens med det man själv har fått från Herren.

Ett annat exempel på förskjuten lojalitet är när man gör Bibeln till sin Gud och man följer sin egen tolkning av Bibeln istället för att följa Jesus Kristus. Och för att lyckas med detta så kallar man inte Bibeln för Bibeln utan för Guds ord, för Guds ord ska vi ju följa. Och sedan utarbetar man läror och tolkningar av det som står i Bibeln, som man sedan tvingar alla att följa.

Följden av detta är att de troende följer inte Guds ord utan människors tolkningar av det som står i Bibeln. Bibeln innehåller förvisso Guds ord, men det som är Guds ord i den tycks väldigt få vilja följa.