Man måste tillåta sig att bara vara människa. För det är ju därför vi finns till, för att bara vara människa. Och han som har gjort oss, han är medveten om vad det innebär att vara människa.

Gud skapade inte människan för att hon skulle frälsa världen, och vara någon sorts perfekt supervarelse som aldrig gör något fel. Det är inte det som är syftet med vår existens.

Vi finns primärt här på jorden bara för att njuta av allt det underbara som vi har omkring oss. Som tjuren Ferdinand, som bara sitter där under korkeken och luktar på alla blommorna, och ruskar på huvudet åt alla tokstollar där i hagen som kämpar förtvivlat för att någonting vara.

När Marta irriterat ber Jesus säga till Maria att hjälpa till, svarar han: "Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den skall inte tas ifrån henne." Privilegiet att bara sitta vid Jesu fötter och lyssna till hans underbara ord är en rätt som ingen får ta ifrån oss.

Vi är först och främst Guds barn, inte hans tjänare. Vi väljer att vara hans tjänare om vi vill. Men ingen kräver att vi ska vara något annat än hans älskade barn. Och när man är trygg i rollen som hans älskade barn, med sin stora glädje i att ha sitt namn skrivet i Himmelen, klarar man av att även vara hans trogne tjänare, driven av kärlek, barmhärtighet och nåd.

När man befinner sig nära Jesus och har blivit genomstrålad av hans väsen, då är man även, precis som tjuren Ferdinand, större och starkare och mer kapabel än alla de andra. För han ger oss det som vi saknar, när vi behöver det.